Berget ska bestigas

Äventyr - 2017-Jun-07

Artistkollegor har kommit och gått. Karriären har gått upp och ned. Verksamheten har både breddats och kritiserats. Men tjugo år efter debuten är Petter fortfarande Sveriges största hiphopartist. Nu är han också Mitsubishis nya ambassadör. Vi kör ut i Jämtlands vildmark där den urbana multikonstnären hittade lugnet. Nästan.


HÄR ÄR DET fortfarande vinter, säger Petter Alexis Askergren och försöker styra sin blanksvarta Mitsubishi L200 rätt för att undvika ett par rejäla gupp på den smala och lite ojämna bergsleden. Vi har ätit lunch i centrala Åre och sen tagit bilvägen rakt upp på fjället. Förbi de nedersta pisterna på landets största och kanske mest kända alpina anläggning och vidare halvvägs ut i, åtminstone för en inbiten stockholmare, vildmarken. Precis som landets största folkhemsrappare just kon-staterat så har ingen talat om för Åre att våren är här. Snön ligger kvar på vägen, kalhyggena, i skogen och på fjälltopparna på andra sidan Åreälven. Inte bara det – den faller, i ganska rikliga mängder, från himlen.
På senare år har Petter breddat sin palett. Han ser på sig själv som en långdistanslöpare.
Flytten till Åre blev ett sätt för Petter att tvinga sig själv att lätta på gasen i livet.
VI ÄR LÅNGTIFRÅN Kocksgatan där en purung Petter sprang runt med Thomas Rusiak i videon till »Vinden har vänt« för nästan 20 år sedan. Vi är långtifrån Slussen, Hornstull, Zinkensdamm. Långtifrån det Stockholm han förknippades så hårt med i karriärens början.

Att jag bor här uppe en så stor del av tiden beror bland annat på att jag lever med en person som visserligen är från Stockholm, men vill vara i fjällen och har varit här uppe väldigt mycket. Sen är det bra för barnen också, det finns mycket aktiviteter här uppe.

Även om Petter i mångas ögon mer eller mindre personifierade den moderna urbana Södermalmskisen – kulturfamiljsbakgrund, Södra Latin, sälungerakad hiphop-skalle – passar han förvånansvärt bra in också här. Petter pekar ut platser han tycker vi borde känna till (»där går vägen till Fäviken, restaurangen, du vet«) och under lunchen tidigare under dagen går det inte många minuter mellan hälsningarna och samtalen med Åreborna.
L200 fr. 234 900 kr

– Det finns väldigt många saker jag värdesätter med att vara utanför stan. Naturen, inte minst, säger han och sveper demonstrativt med handen ut mot det storslagna jämtländska landskapet.

PETTER BODDE PERMANENT häruppe i Åre runt 2005, men kände då att han tappade kontakten med staden. Nu är han nere i Stockholm varannan vecka och lever då ett helt annat liv, »jag springer runt i city och gör en massa grejer«. Han kan växla mellan världarna. Jag tror att ett av skälen till att jag fortfarande är relevant och har en publik som innefattar både 80-åriga damer och 8-åringar är att jag faktiskt accepterar att jag blir äldre. Att jag har barn och familj och lever ett helt annat liv. När jag var 25 sprang jag omkring och var skitarg på Kocksgatan. Det skulle bli ganska fånigt om jag gjorde det i dag. Jag kan inte ta på mig den kostymen. Jag tror man ska omfamna var man är i livet och skriva om det. Texterna jag skriver nu handlar om relationer, om-världen, känslor man har när man har fyra barn som man ska slussa ut i ett samhälle man inte riktigt vet hur, eller om, man kan påverka.
Att dela upp tillvaron mellan familjeliv i Åre och jäktigt storstadsliv har också fått arbetsnarkomanen med fler järn i elden än en medeltida smed att lugna sig. En aning. – Åre har också blivit ett sätt för mig att jobba mindre, för när jag är i Stockholm så jobbar jag konstant. Att vara här är ett sätt att tvinga mig att inte köra med full gas hela tiden. Jag jobbar här uppe också, men på distans och utan att jag behöver sitta i möten hela tiden, säger han och parkerar sin L200 på en platå med utsikt över Åresjön. Den Petter som slog igenom med – för att använda ett av artistens egna favorituttryck – »buller och bång« 1998 med albumet »Mitt sjätte sinne« var rapartist. Punkt slut. Tioåringen som upptäckte hiphoppen i mitten av åttiotalet växte upp till en vuxen man som, som bekant, brann för sin genre permanent. Det har egentligen inte förändrats. Petter kan fortfarande lägga ut texten om hur briljant han tycker att Kanye West är eller att han längtar efter en ny skiva med Joey Bada$$, men med åren har »hiphoptalibanen«, som Petter beskriver sitt 25-åriga jag, allt mer öppnat upp sig mot andra verksamheter.
EFTER ATT HA UTBILDAT sig till sommelier producerar han sitt eget vin och har skrivit boken »Vin – så funkar det« tillsammans med Dagens Nyheters vinkännare Alf Tumble. Han driver hamburgerrestaurangen Käk med två vänner. Han har gett ut boken »16 rader« där han samlat sina texter. Han har pluggat socialpedagogiskt ungdomsarbete vid Tollare Folkhögskola. Han föreläser. – Många, inte minst kulturjournalister, har svårt att placera mig i dag eftersom jag är så extremt spretig. Men för mig, i mitt huvud, hänger alla de här sakerna ihop. Jag är väldigt passionsdriven. Det är min passion för de här sakerna som knyter dem samman. I ett Sverige där man helst ska bliva vid sin läst och hålla sig till det man alltid gjort sticker Petters mångsyss-lande kanske i ögonen på en del. Trots att han egentligen bara följer en lång tradition av hiphopentreprenörskap från Jay-Z och Master P och framåt. – Jag hatar den där attityden att man ska vara artist och inte göra en massa andra saker. Jag fyller 43 i maj och har fortfarande värsta drömmarna. Livet är för kort för att inte försöka uppfylla dem. Eftersom jag brände så mycket i skolan och hade dåliga betyg har jag försökt ta igen det i efterhand. Jag skulle gärna skola mig till kock om jag hade tiden. Jag fick inte gå restauranglinjen för min mamma, hon tyckte att jag skulle gå en treårig teoretisk linje. Även om jag inte kunde stava. Hon kom inte från en akademisk familj, så jag tror det var viktigt för henne.
En del av mångsysslandet är sedan några månader tillbaka att, i sällskap med Renata Chlumska och Ola Skinnarmo, vara Mitsubishis ambassadör. Det var faktiskt Petter som hörde av sig till Mitsubishi, inte tvärtom. – Ja. Har jag en idé om ett samarbete så sitter jag inte och väntar, då hör jag av mig. Mikael Lemmel och Mats Skott som arrangerar swimrunloppet Från ö till ö som jag har deltagit i och som jag arrangerar loppet Koster Swimrun ihop med, kör Mitsubishi. I samband med loppet har vi åkt kors och tvärs ned till Bohuslän och packat deras bilar fulla med bojar och våtdräkter och allt möjligt annat man behöver. Jag kände direkt att det här är en så otroligt bra bil för mig att ha i Åre. Så jag ringde upp Mitsubishi. Det är dessutom ett varumärke jag var och är nyfiken på eftersom det fanns kopplingar till andra grejer jag håller på med, som skidåkning och sake.
PETTER FYLLER, SOM SAGT, 43 år i maj. Många av dem som var hans kollegor vid genombrottet har försvunnit eller gör andra saker i dag. Det har kommit åtminstone två, kanske tre, nya generationer svenska hiphopartister under tiden som förflutit sedan Petter rusade Kocksgatan fram. Nästa år fyller debutalbumet »Mitt sjätte sinne« 20 år och, om allt går som det ska, släpper Sveriges mest långlivade rapstjärna sitt tionde album. – När jag växte upp tittade jag på LL Cool J och tän-kte: »Han har gjort tio skivor, gud vad mäktigt.« För då var genren så ung att nästan ingen hade gjort det. Nästa år kommer jag vara där, det är en väldigt stor och stolt grej för mig. Det placerar mig i samma kategori som Nas eller Jay-Z. De är långdistanslöpare, inte sprinters, och det är så jag har sett på mig själv också. Jag har haft perioder när jag har oroat mig för att känna mig »mätt« och tvivlat på om jag ska fortsätta. Men det är definitivt inte så jag känner nu.

RÖSTER OM PETTER

.
»Jag lärde känna Petter genom vinet. Han lyssnade på en ljudboksversion av min bok »Drick!« och hörde av sig via Twitter. Vi kom snabbt fram till att vi gillar ungefär samma saker: vin, musik, träning, familj. Dessutom bodde vi ett stenkast ifrån varandra på Hornsgatan. Det var också där, på taxichaffiscaféet Giffis, som vi skrev vår första bok. Vi brukade ses vid 5-tiden på morgonen, käka gröt, skriva, gå ut och kuta för att sedan lämna barn på dagis. Att Petter är en driven och ambitiös person förstår man snabbt. Men han är också extremt ödmjuk och bryr sig väldigt mycket om andra människor. Och så börjar han bli en jäkel på vin!« Alf Tumble, musiker och vinskribent Foto: Roland Persson
»Jag och Petter gick i samma skola. Han i nian, jag i sjuan. Sen lärde vi känna varandra i gymnasiet och brukade promenera till skolan ihop. Jag minns honom som väldigt glad, snackig, full av energi. Vi klickade verkligen i musiken, dels hiphop, men också reggae. Jag tror att Petter har behållit sin ställning för att han slog igenom i en tid då det knappt fanns svensk hiphop och är man först får man ofta ett så stort genomslag att man kan fortsätta leva på det. Men jag tror också det beror på att han alltid varit sig själv. Han har alltid gjort sin grej och aldrig förställt sig.« Marimba Roney, musikjournalist och dj Bild: Tomlin studio
Outlander Plug-in Hybrid fr. 399 900 kr
I EN HIPHOPGENRE som snabbt tuggar i sig talang och spottar ut den lika snabbt, där det kommer nya avknoppningar på genreträdet varje år och där du aldrig är större eller bättre än ditt senaste album, är Petter en konstant. För några år sedan fick han, som då inte ens fyllt 40, sitta i TV4:s Nyhetsmorgon och svara på frågan om hur länge man egentligen kan hålla på och rappa. – En liknande fråga skulle aldrig ställas till Håkan Hellström eller Ulf Lundell. Så är det, konstaterar han. Men ålder är ingen större fråga för mig. Jag är ganska trygg som person och då blir jag nog, bland de som gillar skandalartister i alla fall, lite »the Sting of rap«. Jag är för rumsren liksom. Men jag är den jag är och har inget be-hov av att göra något annorlunda. Jag försöker bara vara äkta rätt igenom. Det skulle bli fel om jag försökte krydda upp det, säger Petter och blickar ut över fjälltopparna. Varför är det då just han av alla de artister som vällde fram i den första riktigt stora vågen av svensk hiphop som har överlevt? Som har inlett arbetet med det som ska bli milstolpen, det där tionde albumet. För Petter handlar det om att ständigt utmana sig själv. – Ett skäl till att jag fortfarande är relevant är att jag ser varje ny skiva som en bergsbestigning. Även om jag gått upp för ett berg och lyckats förut betyder inte det att jag tar samma väg igen, bara för att det är enkelt och jag kan just den vägen. Jag har alltid tvingat mig själv att ta en annan väg upp. För berget ska bestigas.