Det arktiska vidundret

Resa - 2016-Sep-15

Halvvägs till Nordpolen ligger ögruppen Svalbard. En arktisk öken där människans utsatthet och naturens kraft blir som allra tydligast. Följ med på ett magiskt äventyr bland kalvande glaciärer, dolda frövalv, ryska gruvor, bländande midnattssol och det ständiga hotet från isbjörnen.


Jag vågar nog påstå att om man nämner Svalbard för folk så tänker de flesta på isbjörnar. Det bekräftas snabbt när man berättar att man har varit där. Den första frågan man får är: »Såg du någon isbjörn?« Men Svalbard är så mycket mer än bara isbjörnar, även om det farliga vita rovdjuret gör sig påmint nästan överallt. Så fort man kliver ut från flygplatsen möts man av varningsskyltar för isbjörnar. Inne i mataffären står ett par vapenskåp där man låser in sitt vapen medan man handlar. Och förskolan i Longyearbyen har ett högt staket runt gården. Inte för att barnen kan springa ut, utan för att isbjörnarna inte ska kunna ta sig in.

Såg du någon isbjörn?

Inflygningen till Spetsbergen, Svalbards största ö, är storslagen. Så mycket snöklädda berg. Ankomsthallen är liten och det är en märklig känsla att vänta på bagaget. In på bandet rullar gardinstänger, konstiga lådor, adresserade paket, en väl paketerad lampa och annan kuriosa. Bor man på en ögrupp mitt i norra arktiska havet och behöver en gardinstång så passar man antagligen på att köpa det när man är på fastlandet i Norge. Jag kan även tänka mig att webbhandeln går rätt bra.

INNE I MATAFFÄREN STÅR ETT PAR VAPENSKÅP DÄR MAN LÅSER IN SITT VAPEN MEDAN MAN HANDLAR.

På vägen från flygplatsen syns en byggnad av betong och glas sticka fram ur berget. Det är ett frövalv som används som genbank för växter. Själva valvet, som invigdes 2008, ligger gömt 125 meter in i urberget och kyls av ständig permafrost. Här lagras cirka 4,5 miljoner fröprover från hela världen. Initiativet till denna anläggning togs av norska staten för att försöka förhindra försvinnandet av fler arter, vilket har skett på andra frövalv runt om i världen där grödorna förstörts av naturkatastrofer eller krig. Efter en kort bussresa från flygplatsen anländer vi till Longyearbyen, Svalbards centrum med ett par tusen invånare. Vi börjar vårt äventyr med ett besök på byns museum som ger en bra inblick i ögruppen. Här får man se uppstoppade isbjörnar och sälar, blandat med berättelser från folk som är uppväxta på Svalbard. Vi tittar på kartor, lär oss om frövalvet och hur det var att leva i detta arktiska landskap förr i tiden.
Lite mer pålästa är det dags att pälsa på sjökläder och bege oss ut i en ribbåt som genom snöblandat regn, isande blåst och stora vågor kör oss via Grumant till den ryska byn Barentsburg. En resa som tar ett par timmar. Hit kommer man endast med båt, snöskoter eller helikopter eftersom det helt saknas vägar här. Invånarna, som är runt 350 i Barentsburg, är nästan uteslutande ryska gruvarbetare. Själv har jag aldrig varit i Ryssland, men nu känns det så. Det andas Ryssland bara man kliver av på kajen. Bland det första man möts av när man promenerar upp från båten är en väldig staty av Lenin, där ett gäng turister står på kö för att ta selfies. Husen är omoderna och slitna, en del dessutom övergivna och fallfärdiga. Himlen är grå. Livet känns hårt här.
Båt och snöskoter är viktiga färdmedel då delar av ögruppen helt saknar vägar.
Det ryska kolgruvesamhället Grumant står snart helt öde. Nu satsar Svalbard på turism.
Vi checkar in på Barentsburgs enda hotell. Innan middagen, som består av en klassisk rysk gryta, bjuds vi såklart på ren vodka i den lilla baren. Efter en tidig kväll och en god natts sömn tittar jag ut över ett nyfallet tunt snötäcke på marken. Vi äter en stadig frukost och fyller våra ryggsäckar med proviant för dagen. Frystorkad mat och varmt vatten i termos. Det blir en kort båtfärd över fjärden. Vår guide hoppar av först med sitt gevär och försäkrar sig om att det inte finns några isbjörnar innan vi andra får gå i land. Vi har 1,8 mils vandring framför oss och guiden instruerar noggrant om hur vi ska hålla ihop gruppen och vad vi ska tänka på om det skulle dyka upp en isbjörn. Att vara gäst i isbjörnens hem gör att man först känner sig på helspänn och ständigt sneglar åt alla håll med smått stressad blick. Men efter en stund släpper rädslan och man koncentrerar sig mer på var man sätter fötterna, då underlaget hela tiden förändras. Vi vandrar i en makalöst vacker vildnatur. Det är sjöar, gräs, sten, snöklädda berg, kala berg och vattendrag. Vi stannar till vid en sjö och fyller på vattenflaskorna. Vattnet smakar riktigt gott och är perfekt kylt. En ren passerar några meter framför oss. Jag vet inte hur många gånger jag hör mig själv säga ordet »magiskt«. Efter flera timmars härlig vandring når vi en liten udde, Kap Linné. Det känns som att vara framme vid världens ände. Framför oss står en gammal radiostation som inte ser mycket ut vid första anblick. Men på insidan möts man av något helt annat, nämligen ett väldigt charmigt hotell. Fluffiga duntäcken i sängarna, mjuka morgonrockar och lyxtvål på toaletten. Några i sällskapet är modiga och kastar sig i det arktiska, kalla havet efter vår långa vandring. Att ha badat på 78 breddgrader är det inte alla som kan skryta om.
L200 fr. 249 900 kr

Jag vet inte hur många gånger jag hör mig själv säga ordet »magiskt«.

På gården finns en bastu att värma sig i efter doppet. Men även här gör sig isbjörnarnas närvaro påmind. Bor man inte i huvudbyggnaden utan i något av hotellets annex, som ligger cirka 60 meter från huvudbyggnaden, måste man bli transporterad av guider med gevär. En isbjörn kan lura bakom knuten. Personalen berättar att det inte var längesen de såg en tassa förbi. Vi blir serverade en mycket god middag med tillhörande vinpaket. Förrätten är en avancerad variant – en rökfylld glaskupa med pilgrimsmusslor i. Innan jag somnar funderar jag över var på världskartan jag faktiskt befinner mig. Och att det överhuvudtaget finns ett hotell här. Solen väcker mig på morgonen. Utsikten är enorm med hav och berg som möter en blå himmel. När jag går till frukosten möts jag av doften av nybakat bröd. Man kan inte begripa hur de kan servera en så hög klass på både mat och dryck, när de bara får varor hit varannan vecka. Vi beger oss ner mot bryggan där ribbåten väntar. På med sjökläderna igen för en heldag ute på havet. I dag vill vi se isbjörn! Vi stannar till och går av vid en kalvande glaciär. Plötsligt hör vi ett muller, nästan som åska. Några sekunder senare bokstavligen skjuts det ut is från glaciären, ner i havet, vilket får hela vattennivån i gungning. Båtarna som ligger fasttöjda vid kanten trycks upp mot kanten av kraften. Guiderna skriker högt att båtarna måste ut i vattnet och att vi måste flytta oss från land, då vattnet sköljs upp en bra bit. Det blir ett par minuter av drama där man påminns om naturens enorma krafter.

Förrätten är en avancerad variant – en rökfylld glaskupa med pilgrimsmusslor i.

Vi hade turen att få vara med om flera kalvningar, varav ett riktigt spektakulärt. Vår guide, som varit i trakten i många år, berättade att han aldrig skådat något liknande. Efter en god sopplunch i solen med glaciärernas skådespel som underhållning åker vi mätta och nöjda vidare. En lekfull och nyfiken säl simmar runt båten ett par varv innan vi ger oss ut på det stora öppna havet. Efter en dag på sjön känns det skönt att anlända i Longyearbyen, checka in på fint hotell, och byta om till något annat än underställ. Vi går en sväng på byn och handlar souvenirer. Det är lite samma känsla som när man promenerar runt i en liten alpby. Luften är kall och klar, och man blickar ut över snötäckta berg. VI AVSLUTAR MED en fantastisk femrättersmiddag på den populära restaurangen Huset, följt av barhäng och dans. Väldiga kontraster från dagens lunch då vi satt i ödemarken och beskådade en kalvande glaciär. Men det är kontrasterna i livet som är häftiga. Jag hör mig än en gång viska ordet »magiskt« när jag samtidigt som jag dansar ser ut på en ljus himmel, fast klockan är 03.00 på natten. Nej, vi såg ingen isbjörn under vårt äventyr, på gott och ont kanske. Men jag är enormt tacksam över att ha fått uppleva en annorlunda, dramatisk och sagolikt vacker del av vår värld